Svek, vad är det? vem bär ansvaret?
Svek är det värsta du kan utsätta en annan människa för. att svika ett förtroende, att svika någon som behöver uppbackning, att utelämmna och svika någon du älskar.
Är det psykist och fysiskt möjligt att utsätta någon man älskar för svek? är det möjligt att såra någon man håller av så djupt och hårt som svek gör?
Kan en person som sviker en anann göra detta utan att själv ha insikt om att den gör så?
Kan en person som älskar en annan utsätta den andre för svek?
OM man kan svika utan att själv ha insikt om det, bör man även kunna svika någon man älskar.
Men räknas det då som svek?
Kan ett svek bara bli ett svek om båda parter vet om att det är ett svek.
Jag har kännt mig sviken, men personen jag kände svek mig förstod inte alls vad jag menade och tyckte inte alls att denna gjort fel.
Kan man klandra denne för det?
Hur ska man kunna få ett svek ogjort om man inte vet/visste/tyckte att man svek.
Kan ett svke bara vara ett svek om det hade gått att förhindra, och för att det ska kunna förhindras innan det händr måste personen som sviker veta om att det den kommer göra är ett svek.
Och om personen inte vet om det, kan man väl nte kalla det för svek, eftersom personen inte visste attd en svek, skule de inte gå att förhindra och vad är då felet?
är det fel bara för att en människa känner sig sviken?
För att jag känner mig sviken, har den andre verkligen gjort fel, om en inte tycker eller visste att den svek?
eller är det bara känslan i mig. är det bara jag som bär ansvaret?
Eller hur är det egentligen?
Love
Emma
Första inlägget
ja, vad ska jag skriva..
jag skulle kunna skriva om vänskap för det är något jag har funderat över just idag.
Vad är vänskap egentligen? är vänskap något kan kan ha hur mycket som helst av och på vilka vilkor som helst? eller finns det vissa krav på hur en vänskap bör se ut?
Idag fyller en föredetta jätte nära vän till mig 18 år, (Grattis Emelie älskling, du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!) Men jag visste inte ens hur hon skulle fira sin stora dag, kan man verkligen kalla oss vänner? eller är hon en ytlig bekant, trots att vi delat så mycket när vi var yngre.
Och jag ljuger inte när jag säger att jag älskar henne för det gör jag. Och kommer nog alltid känna att hon är min vän.
Men kan en vänskap basera sig på att man känner sorg och lider med en annan, utan någon egentlig gemenskap?
Idag sa jag upp "vänskapen" med en annan person, kan man göra så?
och kan jag verkligen säga att vi någonsin varit vänner? det skulle kännas tråkigt om vi inte varit det, för visst har vi haft fina stunder. Men var det verkligen så att vi tyckte lika mycket om varandra?
Jag vet att jag betydde/betyder mycket för den här personen, men själv kände jag inte på samma sätt. Självklart hade personen underbara sidor som är overdeliga, men jag kände press och kände mig ner tryckt i dennes sällskap, samtidigt som jag inte kände någon gemenskap, förutom att jag kände mig som dennes morsa.
Jag kände mig ledsen och nästan tvungen att umgås med ersonen, för alla andra svek denne. jag ville inte svika. men då frågade jag mig själv, vilket är det största svejet? att låtsas vara "vän" eller att stå upp för mig själv, och då aknske den andra kan förstå och lära nsig något nytt.
jag bestämde mig för det andra alternativet. Och hoppas därför att5 personen kan ransaka sig själv sina beteenden och se att jag inte gjorde det för att svika utan av medmänsklig kärlek i hopp om att personen kan utveklas och mogna i sig själv.
Så vad är vänskap?
Sandra Nordqvist är min Bästa vän. Vi har kännt varandra i 11 år, och vi pratas inte så ofta vid men när vi gö5r det så har vi allt möjligt att prata om, och när vi väl träffas ja då har hur kul som helst!! inga krav, ingen press endast ren kärlek och vänskap.
Min mamma är min vän, hon finns alltid där om jag behöver prata, om allt från att jag känner mig deppig för at jag är snorig till att en kompis hund har dött. en varm, trygg och kärleksfull famn att landa i. både i sorg och i lycka.
Kärlek, från Emma
